Sveriges lantbruksuniversitet ArtDatabanken - Swedish Species Information Centre Artfakta - Sök rödlistade arter i Sverige
Ändra textstorlek | Uppdatera webbadress

vårsiklöja - Coregonus albula morphotype trybomi


Vetenskapligt namn: Coregonus albula morphotype trybomi
Länsförekomst för Coregonus albula morphotype trybomi
Svenskt namn: vårsiklöja
 
Fiskar Organismgrupp: Fiskar
Ordning: Salmoniformes
Familj: Coregonidae
 
Landskapstyper som är viktiga för arten:
Sötvatten
Landskapstyper där arten kan förekomma:


Visa artfaktablad om Coregonus albula morphotype trybomi Artfaktablad
 

Rödlistningsbedömning 2010:

Kategori: Kunskapsbrist (DD)
Dokumentation: Lektid hos siklöjebestånd är starkt varierande och det kan i samma sjö finnas flera bestånd med olika fenologi. Mycket tyder på att siklöjebestånd med skilda lekperiod ska behandlas som fenologiska genotyper av samma art. De molekylära studier som gjorts visar att vårlekande siklöjor i olika sjöar är mera besläktade med höstlekande bestånd i de sjöar där de förekommer än med andra vårlekande siklöjebestånd. Vårlekande bestånd verkar därför ha uppkommit på plats i respektive sjö. Huruvida detta ska betecknas som parallella exempel på sympatrisk artbildning eller som skilda genotyper kan diskuteras. Beroende på utfallet av pågående molekylära studier kan en förnyad utvärdering och bedömning av vårlekande siklöjor komma att ske. Till följd av de taxonomiska oklarheterna placeras de vårlekande siklöjorna tills vidare i kategorin Kunskapsbrist DD. Förekomsten av vårlekande siklöjor uppmärksammades 1903 och de beskrevs som en självständig art av Svärdson (1979). Förekomst av vårlekande sikklöjor är känd endast från fyra platser i landet: Fegen och Åsunden (Ätrans vattensystem), Stora Hålsjön (Viskans vattensystem) samt Ören (Motala Ströms vattensystem). Bestånden i Åsunden (senaste fångst 1956), Stora Hålsjön (1969) och Ören (1996) bedöms vara försvunns. I Fegen har beståndet varit relativt fåtaligt under hela tiden den varit känd (sedan 1960). Förekomsten av höstlekande siklöja har minskat kraftigt i Fegen till följd av en kombination av olika orsaker, bland vilka särskilt omfattande fiske under lekperioden, reglering av vattennivåerna och utsättning av gös även kan påverka förekomsten av det vårlekande beståndet. Vårlekande sikljöa fångas i dagsläget på färre platser i sjön än under 1970-talet vilket antyder att även den höstlekande populationen gått tillbaka. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
http://www.artdatabanken.se - Artfakta@artdata.slu.se